Westeråsmaskiners historia – 1933-1954: C.G. Bolinder

Erik C.G. Bolinder tillträder som ägare och Verkställande direktör

Erik C.G. Bolinder, gift med Fischers äldsta dotter, Gurli, inträdde som disponent och teknisk ledare för Westeråsmaskiner 1927. Ett par år senare, 1933, blev han ägare till de båda bolagen And. Fischer och Westeråsmaskiner och utnämndes till Verkställande direktör i båda dessa.

Han tillhörde den välkända industrisläkten Bolinder, som hade ägt och utvecklat Bolinders Mekaniska Verkstad till ett av de större företagen inom maskinindustrin i Sverige med säte i först i centrala Stockholm och senare Kallhäll en förort norr om Stockholm.

Bolinders Mekaniska Verkstad förändrades under 1930-talet genom att en del slogs samman med Munktells i Eskilstuna till bolaget ’Bolinder & Munktell’ med lantbruksmaskiner och traktorer på programmet. Den andra delen bestående av ångmaskiner mm slogs samman med Götaveken i Göteborg. Genom detta kom någon Bolinder inte att vare sig äga eller ingå i ledningen för Bolinder & Munktell – trots namnet – men väl i And . Fischer & Westeråsmaskiner – ett ganska märkligt förhållande.

Erik C.G. Bolinder hade högskoleutbildning i teknik och hade praktiserat inom Bolinderkoncernen. Under hans tid som ägare och ledare av And.Fischer & Westeråsmaskiner moderniserades tillverkningen ytterligare med mer inslag av bearbetningsmaskiner och annan modern utrustning. Anläggningen förbättrades genom att bygga samman fristående byggnader för att underlätta interna transporter och annat. Vissa av byggnaderna kompletterades med övervåningar. Vatten och avlopp installerades. Allt som allt krävdes relativt stora investeringar för detta, något man klarade genom att verksamheten var stabil särskilt under 1940- och 50-talen. Sverige hade i detta fördelen av att ha stått utanför Andra världsskriget med mindre inslag av konkurrens från övriga Europa än vad som kom att gälla under 1960-talet.

De första åren under 1930-talet med Erik C.G. Bolinder som ägare blev relativt arbetssamma och besvärliga genom de svåra åren på 30-talet, som lett till en ekonomisk världskris efter börskraschen i New York 1929. Detta gynnade givetvis inte And. Fischer & Westeråsmaskiner, men lantbruket behövde ändå utrustning. Mycken tid ägnades åt att vidareutveckla sortimentet och få tillverkningen att bli mer rationell och mindre kostnads- krävande. 1936 startades tillverkning av den så kallade självbindaren, dvs en maskin som avverkade särskilt hö och band den i kärvar. En lättare variant av självbindaren utvecklades för särskilt mindre jordbruk, den fick namnet ’lättbindaren’. Självbindaren sålde bra både i Sverige och på export. Självbindaren tog stegvis över efter självavläggaren ,som hade ingått i tillverkningen alltsedan tiden i Västerås. En del lantbruk använde sig av både självavläggaren och självbindaren under viss tid innan självavläggaren helt försvann. Efter ett år in på 1940-talet visade det sig att produktionsvärdet för självbindaren per år översteg summan av produktionsvärdena för samtliga andra maskiner i sortimentet.

Slåttermaskinen blev en storsäljare och med det högsta antalet sålda enheter under alla år.Den blev kvar i sortimentet under lång tid ända till 1982 då tillverkningen upphörde. Modellen ’Aktiv 3’ , som tillkom 1934, blev en långvarig storsäljare både i Sverige och på export. Den följdes senare av ännu mer moderna modeller. 1937 var man uppe i ca 7000 levererade maskiner per år.

1940 – 50-talen

Lantbruksmaskinerna kompletterades med skördetröskan ’Aktiv M’, som drogs med traktor. Utvecklingsarbetet startade 1946 och den första modellen blev klar 1948. Förebilden var en skördetröska utvecklad i Minnesota, USA dit Erik C.G. Bolinder for för studier. ’Aktiv M’ fanns i sortimentet under många år och blev en stor framgång för Westeråsmaskiner. Sammanlagt säger statistiken att den såldes i nära 18 000 st. ’Aktiv M’ blev populär bland lantbrukarna och känd för att vara lätt att sköta, säker i drift och enkel att transportera fram till åkerfälten på smala stigar och vägar. ’Aktiv M’ kom att kallas för lantbrukets ’Folkvagn’.

Men Westeråsmaskiner var inte först med en skördetröska i Sverige. Det var Bolinder &Munktell i Eskilstuna som lanserat sin modell 1941. Men en del kännare har hävdat att Westeråsmaskiners ’Aktiv M’ hade en teknisk kvalitet, som överglänste Bolinder &Munktells. Under en viss period hävdade bedömare att ’Aktiv M’ var världsledande tekniskt inom området lättare och mindre skördetröskor.

Erik C.G. Bolinder omvittnas som en trygg och familjär ägare av koncernen. Han värnade om bolagen och personalen men var mån om sin status som ägare och högste ledare. Han uppfattades i viss mån som något av en patriark. När folk mötte honom i samhället blev det djupa bugningar och med hatt eller mössa av för herrarna och nigningar för damerna.

Medarbetare, nu till åren, minns nog en stor personalfest, som ordnades en vacker sommarsöndag 1947 på restaurang Skarholmen utanför Uppsala vid Mälaren. Hela personalen – flera hundra – inbjöds tillsammans med sina respektive för en god middag med samkväm. Barnen togs om hand i skol- byggnaden i Morgongåva. Ibland fick personalen besöka lantbruksmässor, som bolaget deltog i.

Bolinder var bosatt i Stockholm och bodde endast temporärt i en lägenhet i Herrgården i Morgongåva. Han var alltså inte dagligen närvarande i Morgongåva annat än vid viktigare genomgångar och sammanträden. Samverkan med platsledningen i Westeråsmaskiner fungerade i stort bra med Bolinders intresse och fallenhet för marknads- och produktfrågor, medan platsledningen skötte den löpande ledningen och kontrollen av verksamheten. Samhällsfrågorna i samspel med kommunen blev viktiga för platsledningen, inte minst gällande bostäder.

När Westeråsmaskiner 1944 firade 70 år efter starten i Västerås 1874 fick nära hundra trogna medarbetare motta medaljer i Vittinge kyrka, varvid landshövdingen Conrad Jonsson deltog som hedersgäst. En personalfest ägde rum i den då nyuppförda stora tröskverks- hallen.

Året därpå – 1945 – blev Westeråsmaskiner indraget i den stora lands- omfattande metallstrejken. Strejken varade från februari till juni och omfattade totalt 120 000 verkstadsarbetare. Den uppges ha medfört totalt fler förlorade arbetsdagar än vad storkonflikten 1909 hade medfört. Konflikten 1945 gällde en lönetvist, som blev löst genom att arbetstagarsidan slutligen accepterade det lönebud som andra fackföreningar hade accepterat. Under metallstrejken fick de strejkande klara sin ekonomi bäst man kunde . Bolaget upphörde med att tillhandahålla ved till arbetarbostäderna. Detta lär ha lett till en hel del otillåten vedhuggning och upptagning av torv i bolagets skogar omkring samhället.

En annan problematik uppkom 1951-52 när Koreakriget bröt ut. Kriget ledde till en överefterfrågan på vissa material och komponenter, som medförde brist också för Westeråsmaskiner. Kriget medförde en drastisk prisuppgång med en kraftig kostnadsökning för tillverkningen, som bidrog till ett försämrat resultat. Men verkningarna av Koreakriget blev lyckligtvis kortvariga.

Som nämnts tidigare gynnades verksamheten under 1940- och 50-talen av att Sverige hade stått utanför Andra världskriget. Den svenska industrin var intakt till skillnad från industrin i europeiska länder. Visserligen påverkades Sveriges export av lantbruksmaskiner till Europa negativt, men förhållandena inom Sverige var positiva, vilket gällde särskilt under 1950-talet innan konkurrenter i europeiska länder hann återställa sina industrianläggningar för bland annat lantbruksmaskiner.

Bortsett från problemåren ovan var verksamheten under 1940- och 50-talet stabil och utvecklande. Vid mitten av 1950-talet uppgick Westeråsmaskiners omsättning till 16 miljoner kr med 500 anställda. And. Fischer hade då ca 100 anställda. 20 år tidigare vid mitten av 1930-talet hade Westeråsmaskiner ca 125 anställda. Under de tjugo åren hade antalet levererade maskiner ökat från ca 7000 till 11000 per år. Sortimentet vid mitten av 1950-talet bestod av slåtter- och såmaskiner, frösåningsapparater, traktorslåtterapparater, hästräfsor, självbindare och skördetröskan ’Aktiv M’ – ett brett sortiment. Tröskverken hade upphört. Lönsamheten för Westeråsmaskiner var positiv och stabil,vilket medgav utdelning till moderbolaget. Aktiekapitalet hade kunnat återställas till 2 miljoner kr från den låga nivån 0,5 miljoner kr när aktiekapitalet hade fått sänkas under problemåren under 1920-talet..

I beskrivningar av tillverkningen betonade man ett rationellt upplägg med standardisering, typbegränsning och ständigt pågående nyutveckling av produkterna. Egenskaperna hos en modell låg till grund för nästa för förbättringar inte enbart för kunden lantbrukaren utan även för den egna tillverkningen. Med skördetröskan kom en mer komplex produkt, som krävde mer och annorlunda än de tidigare mer enkla produkterna. Den totala marknaden för skördetröskor ökade påtagligt i Sverige och i andra länder. År 1950 uppskattades antalet skördetröskor i Sverige till ca 700, som växte till nära 50 000 toppåret 1980. Westeråsmaskiners beslut att lansera skörde-tröskan visade sig ha varit ett klokt och framsynt beslut. Också den fortsatta utvecklingen av slåttermaskinen visade sig framsynt med hög försäljning både i Sverige och på export, särskilt till de övriga nordiska länderna.


Westeråsmaskiner

Westeråsmaskiner